Är skattenivån det väsentliga?

Skattepolitiken och driftsformer har varit politiska stridsfrågor så länge att de tillslut blir ryggmärgsreflexer. Om välfärden har brister så ropar vissa: Höj skatten! Medan andra ropar: Privatisera allt!

Politiken behöver skillnader, men jag tror att de allra flesta vet att sanningen inte är svart eller vit. Att det finns möjligheter att effektivisera i den offentligt drivna verksamheten, utan att det går ut över kvaliteten, likväl som det behöver ställas tydligare kvalitetskrav på dem som utför tjänster åt det offentliga, vare sig det är drift av skolor eller andra verksamheter.

Nalin Pekgul beskriver idag  i DN de brister som finns på sina håll inom den gemensamt finansierade välfärden. Hon har helt rätt i att det är kvinnorna som är de största förlorarna på en söndervittrande välfärd, men frågan är om det är skatthöjningar i sig som löser dessa problem. Jag tror inte det…

I Nynäshamn har vi visat att välfärden och jämställdheten kan utvecklas utan att vi behöver höja några skatter. Tvärtom har våra insatser bidragit till att kommunens ekonomi har förbättrats.Trots att även våra skatteintäkter minskar pga jobbkrisen är kommunens ekonomi så god att vi  inte behöver lägga några besparingsåtgärder varken i år eller nästa år (och detta före regeringens lilla bidrag).

Vi har lyckats erbjuda all vår personal önskad sysselsättningsgrad utan att höja skatten. Tvärtom verkar vår modell ha lett till minskade kostnader och ökad kvalitet på samma gång.

Vi erbjuder förskoleplats inom garantitiden och ger alla barn rätten till 30 timmars förskola. Vi förbättrar resultaten inom skolan och har inga köer till särskilda boenden. Alla ungdomar i åldern 15-18 år som vill erbjuds sommarjobb. För att bara nämna något…

För mig som Socialdemokrat kan aldrig skattenivån i sig vara målet, utan målet måste vara människan och hennes möjligheter att forma sin framtid. Som förtroendevald har jag inte bara ansvar för kvaliteten i verksamheten utan också för andra människors pengar. Detta kräver både lyhördhet och nytänkande, men också uthållighet och mod. Om inte vi förtroendevalda håller hårt i plånboken och tror att de professionella människorna i våra verksamheter både kan och vill hitta nya sätt att utveckla våra verksamheter - vem ska då göra det?

Mer om den Socialdemokratiska  förnyelsen:

Peter Andersson

Robert Noord 

Jonas Morian